När det blev känt att Plura och Carla från Eldkvarn skulle dyka upp i Alvesta, bokade Dilletantgänget genast biljetter. Ola sammanfattar spelningen.

När Piska Mig Hårt debuterade 1974 med skivan Elisabeth var det inte mycket som pekade på att en ny era påbörjats i svensk rockhistoria. Då spelade Carla Jonsson trummor. I lördags stod han och brodern Plura på lilla NO 6:s scen i Alvesta med varsin gitarr. Eldkvarn, som bandet numera är mer kända som, har länge varit ett av Sveriges mest envisa turnéband och ibland, när det blir en kväll över, spelar bröderna gärna akustiskt.

Det intima formatet bjöd på en avslappnad stämning och roligt mellansnack. De hade gärna fått prata mer. Berättelsen om hur en full Mauro Scocco en sen kväll kring midnatt dömde ut vad som skulle bli Eldvarns då nya singel och ännu senare samma natt ringde till skivbolagsmogulen Kjell Andersson och gjorde det samma ledde till Fulla För Kärlekens Skull och kvällens mesta jubel. Vi bjöds förstås också på en handfull låtar från bandets aktuella skiva Hunger Hotell. Bland annat spelas Bröllopssång, Barn Av Sommarnatten och Kommit Hem.

En av de saker jag uppskattar mest med Eldkvarn är att de trots sin långa historia inte blivit en nostalgiakt. Majoriteten av låtlistan hade 2000-datum, men några klassiker hanns med. Åttiotalarna Kungarna Från Broadway, Tennsoldat, Ta Min Hand och – förstås – Kärlekens Tunga fick mig att inse hur konsekvent Plura varit i sitt låtskrivande under årens gång. Hans låtar framstår som kapitel i en pågående självbiografi, eller möjligtvis noveller i en livslång samling, där låtarnas skiljetecken är att jaget blir äldre. Man måste leva och samla erfarenheter för att kunna skriva låtar som Blues För Bodil Malmsten och Nånting Måste Gå Sönder. Nånting måste gå sönder/ nånting inom mig gå isär/ det finns inga under/ ingen går hel ur det här, går texten. Innan låten har Plura berättat att han sjöng den på en väns tolvåriga sons begravning. Senare under kvällen sjunger han jag läste dina tankar/ när du låg naken i min säng/ och jag la mig ner bredvid dig/ och jag minns berusningen. Det är också en del av livet.

Plura dominerar denna kväll. Lillebror Carla får nöja sig med förvisso snygga solon, imponerande strängplockning och stämsång. Men visst hade han förtjänat att få sjunga en av sina egna låtar? Varför inte den fina Lilla Sofie från senaste skivan? När bröderna går av scenen för första gången ropar publiken också Carla! Carla! Carla! Och med all rätt. Mannen har hittat en egen textfåra i det svenska språket. Rader som du hoppar ur sängen som ett nyrostat bröd/ du halkar på DN och du faller ner död/ din marmeladhjärna brer på som förut/ gå upp nu för fan, gå upp och köp ut från Å´hej Å´hå – eller den – är inte dussinvara.

Det är inte många artister som klarar 90 minuter med bara sång och gitarr. Små artister tvingas ibland till formatet av ekonomiska skäl. Ett helt band kostar mer, både i resande och boende. Men av de stora artisterna är Neil Young och Bruce Springsteen några av de väldigt få jag kan tänka mig som kan och vågar köra själva. Jag är glad att Plura och Carla fick samma idé.

Länkar:

• Hunger Hotell
• Ola på Fula Fula Ord

Foto: Nicklas Andersson