När Neil Young solodebuterade 1968 hade inte alla bitar fallit på plats. 1969 kom Everybody Knows This Is Nowhere och plötsligt stod tiden stilla i nio minuter och tretton sekunder.

Young hade hört bandet The Rockets spela live, tog tre av medlemmarna (Danny Whitten gitarr, Billy Talbot bas, Ralph Molina trummor) och döpte om dem till Crazy Horse. Resultatet blev den sortens gruppdynamik som alla musiker drömmer om men väldigt få får uppleva. Få – om några – kan skapa ett så avslappnat och samtidigt blytungt och fjäderlätt gung som Crazy Horse. Vi ska dessutom tacka en hög feber som drabbade den gode Neil under arbetet med skivan.

Han låg hemma nerbäddad, feberyrade och på en dag skrev han Cinnamon Girl, Cowgirl In The Sand och Down By The River. Det är de tre hörnstenarna på om inte hans bästa skiva så i alla fall hans viktigaste. Det är tre titlar som samtliga passar på en topp tio över hans bästa låtar. Förvisso tillsammans med ca 50 till, men ändå. Ingen skulle protestera om dessa tre hamnade där. Det är också tre låtar som samtliga förekom när han förra sommaren spelade live på Where The Action Is i Stockholm.

Down By The River är den sortens enkla avskalade låt som nio av tio band skulle förstöra genom att krångla till det och spela för mycket. Men om det är två saker som Crazy Horse aldrig gör är det att spela för mycket och krångla till det. Den blev dessutom långsammare och långsammare under inspelningen. Medans Talbot och Molina ger låten en tung och trygg grund att stå på utför Whittens och Youngs gitarrer en parningsdans som bitvis får svanar att framstå som fulla elefanter.

Trots att låten som sagt är mer än nio minuter lång är den nerklippt från ett betydligt längre jam – och har ni hört den live vet ni att den tenderar att bli ett betydligt längre jam. På Live At Fillmore East som släpptes 2006 (inspelad 6-7 mars 1970) är låten ca tre minuter längre och om möjligt ännu mer hypnotisk, Whittens och Youngs gitarrer än mer samspelta. Jag har en bootleg-CD som heter Winterlong. Där vaggar Down By The River in på nästan 20 minuter i en version jag knappt vågar lyssna på.  Det finns källor som hävdar att de upplevt versioner som nått över halvtimmen. Trots att den till stora delar bara består av två ackord (förstås, det är som sagt Crazy Horse vi pratar om) blir den aldrig långtråkig.

När Neil den där kvällen i Stockholm förra sommaren stod med ryggen mot publiken och gungade fram och tillbaka fick han svenska män att gråta. Och jag gillar egentligen inte långa gitarrsolon. Oftast finns de där för att gitarristen ska få visa hur duktig han är. Neil Young vill bara måla himlen.

Besök Neil Youngs obegripliga hemsida.

Hör Down By The River i studioversion från Everybody Knows This Is Nowhere.

Hör Down By The River i liveversion från Live At The Fillmore East.